Bröllopsspelning vid ekvatorn

/

Vissa bröllopsspelningar är lite mer speciella, som den här - med Diani beach, Mombasa, Kenya som destination. Två välklädda Moraspelmän antog uppdraget.

Jocke Larsson och Olof Flodin kämpar i fuktigt klimat - Foto: Klas Wallin

Olof Flodin är en av spelmansförbundets representanter i Kungliga Filharmonikerna. Han är också en van afrikaresenär med positiva erfarenheter från fiolspel runt ekvatorn. Vi har båda gemensamma Mora- och Orsavänner i resebranschen och det var tack vare dessa kontakter som spelningen kom till. Bröllopet skulle stå den 29 augusti och några dagar innan flög vi mot Kenya.

Vi bytte flyg i Addis Abeba och höll oss vakna med hjälp av det starka etiopiska kaffet. Resan gick sen via huvudstaden Nairobi- ”The Green City in the Sun”, där vi stannade tre dagar. Solen lyste på oss rakt uppifrån och Olof överraskade plötsligt med att prata Swahili. Vi fick uppleva ett otroligt folkliv. Överallt pågår det saker. Det tutas, prutas, mutas, och görs affärer överallt. Trafiken är anarkistisk. På vägarna trängs bilar, människor, boskap och vilda djur. Någon cyklar förbi med en symaskin på huvudet. Vi får tips om att besöka Nairobi Railway museum och där skulle vi fatta hur stan blev till.

Nairobi uppstod som ett läger under bygget av Ugandiska järnvägen från kuststaden Mombasa och hundra mil västerut till Uganda. Ett fem år långt och extremt utmanande järnvägsprojekt. År 1901 slogs sista rälsspiken i och då hade femtusen järnvägsarbetare strukit med, fler än hundra av dom uppätna av lejon. Vi fick vi en fin dag i Nairobi national park. Med privat guide i Land Cruiser kunde vi bekvämt spana på zebror, gaseller, giraffer, noshörningar, buffel, krokodiler och ett stort antal fågelarter. Och man fick hålla i lunchmackorna för närgångna babianer.

Vi flög fyrtio mil inrikes mot Indiska oceanen och Mombasakusten där vi landade på den lilla Ukunda Airstrip, nära Southern Palms Beach resort, själva resmålet och platsen för bröllopet. Det blev dags att packa upp fiolerna. Svårstämda, fuktiga och snuviga med knakande stämskruvar. Här, bland färgglada groggar, palmer, kameler och vita stränder skulle vi få igång fiolerna för vårt uppdrag. Långt från granskogar och griniga Orsapolskor. Det Kenyanska ölet Tusker Malt var lite blaskigt, men man kunde som omväxling beställa näringsrika cocktails direkt från poolen. Vi repar och känner på Olofs nykomposition ” Wedding March for Alida and Jerry”.

Vi är två stämspelare så vem ska ta melodin? Olof har ju skrivit låten så han får äran att spela stämma. Fiolerna kommer igång lite och marschen klingar ut vackert. Det är ett fint anlagt stycke i D-dur. Det är ungefär sjuttio bröllopsgäster: östafrikaner, fijianer, indier, européer och några av våra svenska vänner i afrikanska resebranschen. Vi berättar att vi minsann spelat på the swedish royal wedding in the summer of 1976. Det var en spännande och varm spelning med nästan hela Dalarnas spelmansförbund.

Det blir bröllopsdag och stämningen stiger på Southern Palms beach resort. Framåt kvällen blir det mingel i strandbaren och Moradräkterna gör succé. Vi bär en skördevariant och den rutinerade Olof kör barfota. Omgivningen fattar att nått speciellt är på gång. Det blir folksamling. Cocktailklädda bröllopsgäster, brudnäbbar och tärnor, badturister, kameler, apor, katter, badpoliser, tjuvar, och strandförsäljare i en uppsluppen yra. Mitt i allt anländer det vackra brudparet Alida och Jerry och gör sig redo. Stranden är uppdukad för bröllopsceremoni, med sjuttio vackert vitklädda stolar.

Brudmarschen in blir helt fantastisk. Vi har smygrepeterat med brudparet kvällen innan. Långsamt och majestätiskt skrider bröllopsföljet fram på den vita stranden. Vinden har mojnat. Det är lite soldis och kring 25 grader fuktig värme. Fiolerna sjunger ihop sig. Stämmorna sitter bra. Olof hittar feta ackord. Tärnor, näbbar och brudpar går värdigt fram bakom oss. Vår svenske vän Kristofer är utsedd till vigselofficiant och han utför det med imponerande pondus. Men sen är han också prästson från Orsa.

Det blir samma brudmarsch ut och sen vidtar fotografering och mingel på stranden. Tidvattnet börjar komma och sköljer oss upp till knäna. Under kvällen kommer vi att få uppleva att alla bidrar på olika sätt till stämningen. Vi får bland annat se en manlig krigsdans från Fiji. Vi missar inte tillfället att dänga till med en stark ”Rice-Jerk” till middagen.

Vi borde ha stannat många dagar till men Olof skulle hem till orkestern. Jag hann dock med att se Mombasa city och världsarvet Fort Jesus. Jag bodde på ett äldre hotell från brittiska tiden, Castle hotel, som faktiskt påminner om Orsa stadshotell. Där på balkongen fick dräktskorna stå på tork och där står dom fortfarande, eller vandrar omkring i Mombasa city. Tänk vad den här lilla trälådan kan leda oss ut på äventyr. Titta gärna på den fina Wedding March for Alida and Jerry.

Text: Jocke Larsson